Paus från C
Jag och C har en "paus". Vi är ju inte tillsammans, men jag vet inte vad jag ska kalla det om jag inte ska säga paus. Det var hans idé. Han har varit väldigt grinig och krävande på sistone. Han kräver saker av mig som jag inte kan uppfylla. Jag tror att jag skrev lite om det innan. Det där med framtiden till exempel. Jag kan ju inte lova att något ska hända i framtiden. Han visar heller ingen respekt gentemot mig. Om han säger typ: "på söndag ska vi göra det här!", och jag säger: "kanske det... vi får se", så säger han typ: "jo, det ska vi".
Det är en liten grej, jag vet, men det är jäkligt irriterande. Dessutom tror han att han får röra mig när han vill och allt sådant. Om jag säger åt honom att släppa mig så släpper han inte. Om jag ber honom att sluta med något så slutar han inte. Om jag ber honom att inte följa efter mig så följer han efter mig.
Jag kanske inte är tillräckligt tydlig? Fast det borde inte spela någon roll. Han ska låta mig vara om jag så vill det, eller hur?
Så nu har vi inte pratat med varandra sedan i måndags. Han bad mig nämligen att inte kontakta honom på en vecka. Idag är det fredag, och i morgon är det konfirmationsläger. Han är konfirmand och jag är assistent. Jag har sagt till honom att jag ska på lägret, och han får väl göra som han vill. Jag undrar om han kommer eller inte. Han kanske pratar med mig i kväll? Hur ska jag reagera då?
Under de här dagarna som vi har varit ifrån varandra, har jag känt mig ganska... fri. Jag har klarat mig väldigt bra, och ingen har fått mig att känna mig som en dålig vän eller gett mig dåligt samvete. Det känns även som att jag har fått bättre och starkare kontakt med andra vänner och personer i klassen som jag annars faktiskt inte ens brukar prata med. Det är ju det jag har misstänkt hela tiden. Att min och C's nära kontakt har gjort mig lite osocial mot andra. Därför kan jag tycka att det är bättre om vi inte har en sådan nära relation.
Jag har ingen aning om hur han känner just nu, eftersom vi inte har pratat på så länge, men jag tror att han antingen kommer att skratta bort allt och säga att vi stryker ett streck över den senaste månaden, eller att han kommer att konstatera att han faktiskt också klarade sig bra utan mig, och därmed hålla med om att det är bättre om vi bara har en vanlig vän-kontakt som alla andra. Eller så kommer han aldrig att prata med mig igen. Fast det är inte så troligt. Då är det troligare att han säger att han vill bryta kontakten med mig och så gör vi det. Vi får se hur det blir. Jag känner inte att jag bryr mig så mycket om hur det blir just nu i alla fall. Det kanske tyder på att jag inte vill umgås med honom längre?
C's oro
Jag och C har en väldigt-nära-vänner-nästan-kärlek-period. Vi umgås flera dagar i veckan och smsar 24/7 samt pratar i telefon på kvällarna/nätterna. När vi träffas är C lugn och glad. Han utstrålar ingen som helst oro. När vi däremot inte är med varandra får han en känsla av att jag kommer att "lämna" honom. Det är för att jag har sagt att jag inte kan lova att vi är vänner hela livet. Det kan man ju inte lova liksom? Han behöver tydligen få höra det för att slappna av... Men jag förstår inte varför han inte bara kan leva i nuet och ge fan i vad som händer om ett år? Måste han bry sig om vi känner varandra eller inte när jag går på gymnasiet? Vi får väl SE vad som händer liksom! Han är förresten inte bara orolig. Han är fan rädd. För honom är jag "det bästa i ens liv", som han själv uttryckte det alldeles nyss på sms. För mig är han en av mina två bästa vänner. Okej, vi har något speciellt. Det har vi alltid haft... Men varför måste vi hålla på och tänka på det och försöka reda ut det? Vi kan väl bara chilla och göra roliga saker? Inte tänka på hur livet kommer att te sig när vi är tjugo! Det tar man väl då. Vi har ju för fan inte känt varandra i ett år än, och vi har redan tappat kontakten en gång. Han vill ha mig som... mer. Jag är den underbaraste människan han någonsin träffat och någonsin kommer att träffa, säger han. Jag tror honom. Jag tror på att han tycker det alltså. Men tänk då när han blir vuxen och ska gifta sig. Tror han inte att den tjejen kommer att vara mer underbar än vad jag är? För det måste hon ju vara. Man kan ju inte gifta sig med en person om det finns någon annan som man hellre skulle gifta sig med. Nu skulle man ju kunna tänka sig att det var mig han ville dela sitt liv med på det sättet, men det är det inte, för han är inte kär i mig. SÄGER han. Alla tycker att det verkar som att han är det. Om man tittar på kroppsspråket. Det är ändå 70% av en människas kommunikation. Om inte han hade svarat direkt nej på den frågan, så hade jag trott att han var kär i mig. För är han inte det - då är han typ... besatt. Att jag träffar C så mycket begränsar mig från att träffa andra killar. Jag vill ju träffa andra killar, för jag vill bli kär och ha förhållanden och så vidare. Med C är det ju inte på det viset. Jag får väl se vad som händer...
Kärlek
Jag har kommit på en sak.
Man tror att kärlek är något idylliskt. Något som ska vara på ett speciellt sätt. Ett kärlekspar ska göra vissa saker och ha det på ett visst sätt. Men jag har kommit på att det inte finns något riktigt kärlekspar som har det sådär klyschigt. Alla skapar sina egna perfektioner. Alla följer sina egna regler. Jag har alltid trott att alla andra har haft det "som det ska vara", men ju mer jag tänker/studerar så visar det sig att det inte är så. Alla resonerar nog som jag innerst inne. Alla tror att de är så jävla speciella. Men det är vi inte. Vi är människor och fungerar på samma sätt, hela högen.
Lycklig
Jag är alltid så fundersam nu för tiden. Varenda människa jag möter studerar jag noga. Varje dröm jag har går jag till botten med. Varje känsla grubblar jag över i flera dagar. Och så vidare...
Mitt enda mål i livet är att bli lycklig. Det betyder inte att jag inte är lycklig just nu, bara att jag alltid vill vara det. Jag vet inte om jag är lycklig. Det växlar från dag till dag. Jag älskar mig själv, men ibland tvivlar jag på livet och mina positiva sidor.
Om jag lyssnar på speciell musik blir jag lyckligare än om jag lyssnar på annan. Just för stunden. Det känns som att jag vill göra en film om alla mina funderingar och mitt liv. Det jag lärt mig vill jag förmedla till andra. Allt det jag tänkt på. Tänk, att om jag har så mycket att fundera på nu när jag är 16, vad ska jag då ta mig till när jag är 83?
Det hjälper alltid att skriva. Jag vill skriva av mig. Det var ett tag sedan jag bara "var" och fokuserade mig på det jag skulle göra. Jag håller alltid på och tänker nu. Det känns så konstigt, men samtidigt så rätt. Vet inte när det kommer att gå över. Vuxna säger att det hör till ungdomen. Att filosofera och spekulera över livet, döden, kärleken och hatet.
När jag känner mig som lyckligast är nog när jag är älskad och älskar. När jag skrattar och känner mig vacker. När jag musicerar. När jag dansar. Ser mig själv i spegeln och förstår en del av mig själv.
En enda människa i världen kommer för alltid att finnas med mig. Och det är jag.
Jag måste älska mig och förstå att jag är underbar, för att kunna älska andra och livet.
Rikt liv
Jag känner mig rik.
Alltså inte rik på pengar (eller jo, det också förresten), utan rik på liv och färg. Allt känns så bra! Jag har tulpaner från min sextonårsdag på databordet och har fått massa presentkort och pengar, plus en HTC-telefon av pappa och en MacBook från skolan! ♥
Den är så liten och fin, och vit.
Mitt liv känns lyckat.
Idag var jag på Öppet Hus på en skola här i närheten (vill inte säga vad den heter och därmed riskera att avslöja var jag bor). Det kändes väldigt bra faktiskt. Jag vill gå Estet - Musik. År 2 kan jag välja till musikalprofil också och alltså få både dansa, sjunga och agera. Plus att mitt individuella val kan vara franska! Perfekt.
Igår bestämde jag och CK på riktigt att vi bara skulle vara vänner. Jag skulle egentligen ha sovit hos honom, men jag berättade då att jag inte ville såra honom så mycket igen som jag gjorde förra gången. Och här kommer en sjuk sak:
Jag berättade för C om mig och CK. Gissa hur C reagerade när jag berättat allt jag gjort med CK?
Han blev svartsjuk! Jag trodde verkligen att hans känslor för mig var över. Att han tålde att höra mig prata om andra killar efter så lång tid. Men tydligen så hade han hela tiden haft "småkänslor för mig", som han själv uttryckte det. Jag blev verkligen förvånad.
Han sa: "Vad är jag för dig?" när jag var klar med min långa berättelse om CK. Jag ba: "Vad du är för mig?". Han ba: "Ja."
Helt strikt, utan hjärta eller smiley. Jag sa att han betydde jättemycket för mig och att han var speciell och att jag älskade honom som vän och just för att han bara är en vän. Han undrade då: "Är det bara ord?".
Fattar ni hur sårad jag blev? Det skrev jag till honom då också. Att jag blev sårad. Då sa han att det var han som var sårad. Det är väldigt svårt att förklara, men vi är så speciella. Vi har typ listor på vad vi ska göra tillsammans och lite andra sjuka saker. Han sa att det han alltid drömt om att göra med mig, det har nu CK redan gjort liksom. Han kände igen sig i CK, han kände sig bara sämre än honom.
Jag berättade för A om detta, och hon sa att hon förstod C. Jag sa att jag också gjorde det, men hon typ: "Ja, men jag förstår verkligen, verkligen hur han tänker!".
Sedan skrev hon det här till mig:
"Du är som en fjäril, du kommer där och man blir alldeles hypnoserad av din skönhet, man försöker fånga dig och man kanske lyckas, men alla lyckas inte. Man måste vara lika duktig som mig för att göra det. Sedan när man har fångat dig så vill de flesta inte skada dig så de är väldigt rädd om dig (inte jag, eller jo men inte lika haha) Men man kan inte behålla en fjäril för all framtid, man måste släppa dig. Låta dig ge glädje till andra människor i världen. Har man tur så kommer du fortsätta komma till en :) <3"
Fattar ni hur fint det var eller?! Jag började fan böla. Tårarna rann nerför kinderna och jag tänkte på att det verkligen låg något i hennes text. Jag sprider väldigt mycket kärlek och glädje omkring mig, men jag vill alltid vidare till något nytt. Som en fjäril flyger från blomma till blomma.
Alltså inte rik på pengar (eller jo, det också förresten), utan rik på liv och färg. Allt känns så bra! Jag har tulpaner från min sextonårsdag på databordet och har fått massa presentkort och pengar, plus en HTC-telefon av pappa och en MacBook från skolan! ♥
Den är så liten och fin, och vit.
Mitt liv känns lyckat.
Idag var jag på Öppet Hus på en skola här i närheten (vill inte säga vad den heter och därmed riskera att avslöja var jag bor). Det kändes väldigt bra faktiskt. Jag vill gå Estet - Musik. År 2 kan jag välja till musikalprofil också och alltså få både dansa, sjunga och agera. Plus att mitt individuella val kan vara franska! Perfekt.
Igår bestämde jag och CK på riktigt att vi bara skulle vara vänner. Jag skulle egentligen ha sovit hos honom, men jag berättade då att jag inte ville såra honom så mycket igen som jag gjorde förra gången. Och här kommer en sjuk sak:
Jag berättade för C om mig och CK. Gissa hur C reagerade när jag berättat allt jag gjort med CK?
Han blev svartsjuk! Jag trodde verkligen att hans känslor för mig var över. Att han tålde att höra mig prata om andra killar efter så lång tid. Men tydligen så hade han hela tiden haft "småkänslor för mig", som han själv uttryckte det. Jag blev verkligen förvånad.
Han sa: "Vad är jag för dig?" när jag var klar med min långa berättelse om CK. Jag ba: "Vad du är för mig?". Han ba: "Ja."
Helt strikt, utan hjärta eller smiley. Jag sa att han betydde jättemycket för mig och att han var speciell och att jag älskade honom som vän och just för att han bara är en vän. Han undrade då: "Är det bara ord?".
Fattar ni hur sårad jag blev? Det skrev jag till honom då också. Att jag blev sårad. Då sa han att det var han som var sårad. Det är väldigt svårt att förklara, men vi är så speciella. Vi har typ listor på vad vi ska göra tillsammans och lite andra sjuka saker. Han sa att det han alltid drömt om att göra med mig, det har nu CK redan gjort liksom. Han kände igen sig i CK, han kände sig bara sämre än honom.
Jag berättade för A om detta, och hon sa att hon förstod C. Jag sa att jag också gjorde det, men hon typ: "Ja, men jag förstår verkligen, verkligen hur han tänker!".
Sedan skrev hon det här till mig:
"Du är som en fjäril, du kommer där och man blir alldeles hypnoserad av din skönhet, man försöker fånga dig och man kanske lyckas, men alla lyckas inte. Man måste vara lika duktig som mig för att göra det. Sedan när man har fångat dig så vill de flesta inte skada dig så de är väldigt rädd om dig (inte jag, eller jo men inte lika haha) Men man kan inte behålla en fjäril för all framtid, man måste släppa dig. Låta dig ge glädje till andra människor i världen. Har man tur så kommer du fortsätta komma till en :) <3"
Fattar ni hur fint det var eller?! Jag började fan böla. Tårarna rann nerför kinderna och jag tänkte på att det verkligen låg något i hennes text. Jag sprider väldigt mycket kärlek och glädje omkring mig, men jag vill alltid vidare till något nytt. Som en fjäril flyger från blomma till blomma.
Släpper honom inte igen
Igår var jag med C. Alltså INTE CK. Nu menar jag C, som är min själsfrände och som en bror för mig. Vi hade ju glidit isär en fet bit under de senaste veckorna. Innan jag träffade honom igår var senaste gången första advent. I vilket fall så är vi såna där vänner som kan träffas efter hur lång tid som helst och ta vid där vi slutade gången innan. Pinsam tystnad uppstår aldrig mellan oss. Vi är samma skrot och korn. Vi tillhör samma värld.
Han är den enda kompisen jag har som verkligen uppskattar musik lika mycket som jag, kanske till och med mer. Vi sjunger/spelar/spelar in saker jämt. Eller så ligger vi bara och pratar om djupa saker (misstolka inte). Jag kan säga allt till honom.
Det är som att ett hål jag hade inom mig nu har täppts igen. Jag har mist honom en gång - jag släpper honom inte igen. ♥
Han är den enda kompisen jag har som verkligen uppskattar musik lika mycket som jag, kanske till och med mer. Vi sjunger/spelar/spelar in saker jämt. Eller så ligger vi bara och pratar om djupa saker (misstolka inte). Jag kan säga allt till honom.
Det är som att ett hål jag hade inom mig nu har täppts igen. Jag har mist honom en gång - jag släpper honom inte igen. ♥
CK + STSC = ?
På nyår fick CK en puss av mig.
Första dagen på året bakade vi kladdkaka hos mig tillsammans.
Andra dagen träffades vi tillsammans med A och gick omkring ute på kvällen.
Tredje dagen klippte jag mig och CK sa att det blev fint. Sedan frågade han A på sms hur han skulle göra för att få en till puss av mig.
Fjärde dagen var han hemma hos mig till två på natten. Vi pussades två gånger och han gav mig rumpmassage samtidigt som vi lyssnade på kinesmusik, haha.
Femte dagen sov vi i samma säng. Vi kysstes oberäknerliga gånger. Han tog mig på brösten och lite andra ställen, hrmpf :)
Sjätte dagen vaknade vi upp tillsammans hos mig, sedan fick han skjuts hem när min familj åkte för att titta på hus.
Sjunde dagen frågade jag honom om han var kär i mig. Han sa att han var det. Han blev så ledsen att han inte kunde somna när jag berättade att jag inte var kär i honom.
Åttonde dagen (idag) förlät han mig och förstod att jag inte ser honom som "bara" en vän, men heller inte är kär i honom.
Fråga 1: Så vad gör man när en kille är kär och man själv inte vet vad man vill? Hur många gånger har jag inte behövt ställa mig själv den frågan? Det blir ALLTID såhär. ALLTID. Ni vet ju det. Många av killarna är nämnda här.
Fråga 2: Varför låter jag det alltid gå för långt innan jag berättar för killen i fråga att jag inte är kär?
Update
Idag är det dagen före julafton. Jag mår lite svajigt. Det känns som att jag är hungrig men mår lite illa på ett konstigt sätt också? Äh, det blir nog bra. Jag ska bara försöka tänka på saker som får mig att bli lugn, och vara med människor som jag kan prata med om sånt.
En liten update på vad som har hänt senaste tiden:
♦ Jag och C har glidit ifrån varandra rejält. Vi kan dock prata om det, men det är absolut inte samma känsla mellan oss som det var i somras/höstas. Det är jättesynd, för han är verkligen speciell. Jag vet att han tycker samma sak om mig, men han är verkligen mycket mer egen än vad jag är. Senaste gången vi träffades var första advent. Och innan det på höstlovet. Jag tror ni förstår hur mycket vi glidit isär då om man jämför med hur ofta vi träffades i augusti/september.
♦ Jag har träffat A:s kompis/eventuella kille som tyvärr också börjar på C (vi kallar honom CK istället!). Första gången vi träffades var den tionde. Det var jag, han, A och en kompis till alla oss som heter J (en kille som vi tror är bög :D). I alla fall, vi gick omkring ute och var också hemma hos CK. Hos hans pappa hade han ett ganska vanligt, litet rum. Det var fint och det hängde tavlor på väggarna. Tavlorna såg ut som graffiti! En liknande hängde i hallen. När vi kom in i hans rum hos hans mamma var det första man såg en hel fondvägg med graffiti på! Det var inte en tavla. Det var sprayat direkt på väggen. Skitsnyggt var det. Jag har alltid älskat graffiti (jag är ju en liten hiphopare, men jag älskade det innan också). Jag frågade om det var CK som hade målat alla tavlor. Det var det. Jag blev värsta imponerad, för det såg verkligen hur coolt som helst ut! Han blev förvånad när jag kunde tyda vad det stod, eftersom A knappt kunde gissa rätt på en enda bokstav, enligt CK. Jag sa bara "det står ju så", kort och gott. Det är inget emellan A och CK nu. Det var det litegrann innan jag träffade honom, men nu är de bara kompisar. CK och jag har mycket gemensamt! Han är oxe, och jag är stenbock, så vi går bra ihop också. Hiphop-stilen älskar vi, och jag fick låna både hans röda keps och en stor, svart t-shirt till min dansuppvisning! När jag och CK började snacka om Eminem och graffiti tror jag att A kände sig lite utanför. Det skulle jag ha gjort om hon passade skitbra ihop med mina killkompisar första gången i alla fall.
Jag tror att CK gillar mig litegrann. Han har sagt att jag är söt, duktig på att sjunga och bra på att dansa. Och han rör/petar på mig när han får en chans, haha. Plus att han är skitsnäll mot mig och lite kall mot A. Och skickar hjärtan på sms. Fast det sista har han slutat med, för en gång skickade jag inte tillbaka. Det känns så förrädiskt mot A. Om hon fortfarande gillar honom en aning, så är det ju inte världens roligaste om jag kommer och tar all hans uppmärksamhet. Jag måste hela tiden vara lite avvisande, eftersom jag inte har lust att förlora A för honom. Jag vill vara hans vän. Det är allt, än så länge. Och jag hoppas för guds skull att det fortsätter att vara så! Annars kommer A att mörda mig. Hon verkade redan sur när jag sa att CK ville träffas och hitta på nåt. Hon ba: Med dig? Jag ba: Ja?
Då sa hon att han säkert gillade mig. Jag sa att då får han väl göra det då.
Det blir fan alltid såhär. Inte för att skryta nu, men varje kille jag försöker bli kompis med blir kär i mig istället. Jag har inte den blekaste om vad det kan bero på. Antingen är jag väldigt attraktiv (ganska uteslutet, tror jag) eller så är tjejer det enda killar i vår ålder är ute efter. Och då tar de första bästa. Ajdå, jag hoppas på det andra alternativet. Att vara attraktiv är ju inte särskilt fel ;)
♦ Jag funderar på att klippa mig. Ganska kort. Ungefär till axlarna! På senaste tiden har jag nämligen testat att ha mitt hår naturligt, alltså i lockar/vågor. Det blir faktiskt väldigt fint. Jag gör såhär:
1. Duschar/tvättar håret.
2. Headbangar (HAHA FUNKAR BÄST).
3. Klämmer med handduken på lockarna. Man ska tydligen aldrig gnugga med handuk på håret som jag alltid gjort.
4. Låter håret självtorka en liten stund så att det blir fuktigt och inte genomblött.
5. Har i curl cream i håret så att hårstråna hålls samman och inte lever sitt eget liv.
Huvudanledningen till att jag vill klippa mig är ändå att mitt hår är så otroligt slitet. Den sista DECIMETERN av håret är helt förstörd. Lika bra att klippa av skiten och börja om då. Jag passar ändå jättebra i kortare hår!
♦ Jag har fått mina betyg såklart. Här har ni dem:
Bild: MVG
Biologi: MVG
Engelska: VG
Fysik: VG
Geografi: VG
Hemkunskap: MVG
Historia: MVG
Idrott och hälsa: VG
Kemi: VG
Matematik: MVG
Franska: MVG
Musik: MVG
Religionskunskap: MVG
Samhällskunskap: VG
Slöjd: G
Svenska: VG
Teknik: VG
En liten update på vad som har hänt senaste tiden:
♦ Jag och C har glidit ifrån varandra rejält. Vi kan dock prata om det, men det är absolut inte samma känsla mellan oss som det var i somras/höstas. Det är jättesynd, för han är verkligen speciell. Jag vet att han tycker samma sak om mig, men han är verkligen mycket mer egen än vad jag är. Senaste gången vi träffades var första advent. Och innan det på höstlovet. Jag tror ni förstår hur mycket vi glidit isär då om man jämför med hur ofta vi träffades i augusti/september.
♦ Jag har träffat A:s kompis/eventuella kille som tyvärr också börjar på C (vi kallar honom CK istället!). Första gången vi träffades var den tionde. Det var jag, han, A och en kompis till alla oss som heter J (en kille som vi tror är bög :D). I alla fall, vi gick omkring ute och var också hemma hos CK. Hos hans pappa hade han ett ganska vanligt, litet rum. Det var fint och det hängde tavlor på väggarna. Tavlorna såg ut som graffiti! En liknande hängde i hallen. När vi kom in i hans rum hos hans mamma var det första man såg en hel fondvägg med graffiti på! Det var inte en tavla. Det var sprayat direkt på väggen. Skitsnyggt var det. Jag har alltid älskat graffiti (jag är ju en liten hiphopare, men jag älskade det innan också). Jag frågade om det var CK som hade målat alla tavlor. Det var det. Jag blev värsta imponerad, för det såg verkligen hur coolt som helst ut! Han blev förvånad när jag kunde tyda vad det stod, eftersom A knappt kunde gissa rätt på en enda bokstav, enligt CK. Jag sa bara "det står ju så", kort och gott. Det är inget emellan A och CK nu. Det var det litegrann innan jag träffade honom, men nu är de bara kompisar. CK och jag har mycket gemensamt! Han är oxe, och jag är stenbock, så vi går bra ihop också. Hiphop-stilen älskar vi, och jag fick låna både hans röda keps och en stor, svart t-shirt till min dansuppvisning! När jag och CK började snacka om Eminem och graffiti tror jag att A kände sig lite utanför. Det skulle jag ha gjort om hon passade skitbra ihop med mina killkompisar första gången i alla fall.
Jag tror att CK gillar mig litegrann. Han har sagt att jag är söt, duktig på att sjunga och bra på att dansa. Och han rör/petar på mig när han får en chans, haha. Plus att han är skitsnäll mot mig och lite kall mot A. Och skickar hjärtan på sms. Fast det sista har han slutat med, för en gång skickade jag inte tillbaka. Det känns så förrädiskt mot A. Om hon fortfarande gillar honom en aning, så är det ju inte världens roligaste om jag kommer och tar all hans uppmärksamhet. Jag måste hela tiden vara lite avvisande, eftersom jag inte har lust att förlora A för honom. Jag vill vara hans vän. Det är allt, än så länge. Och jag hoppas för guds skull att det fortsätter att vara så! Annars kommer A att mörda mig. Hon verkade redan sur när jag sa att CK ville träffas och hitta på nåt. Hon ba: Med dig? Jag ba: Ja?
Då sa hon att han säkert gillade mig. Jag sa att då får han väl göra det då.
Det blir fan alltid såhär. Inte för att skryta nu, men varje kille jag försöker bli kompis med blir kär i mig istället. Jag har inte den blekaste om vad det kan bero på. Antingen är jag väldigt attraktiv (ganska uteslutet, tror jag) eller så är tjejer det enda killar i vår ålder är ute efter. Och då tar de första bästa. Ajdå, jag hoppas på det andra alternativet. Att vara attraktiv är ju inte särskilt fel ;)
♦ Jag funderar på att klippa mig. Ganska kort. Ungefär till axlarna! På senaste tiden har jag nämligen testat att ha mitt hår naturligt, alltså i lockar/vågor. Det blir faktiskt väldigt fint. Jag gör såhär:
1. Duschar/tvättar håret.
2. Headbangar (HAHA FUNKAR BÄST).
3. Klämmer med handduken på lockarna. Man ska tydligen aldrig gnugga med handuk på håret som jag alltid gjort.
4. Låter håret självtorka en liten stund så att det blir fuktigt och inte genomblött.
5. Har i curl cream i håret så att hårstråna hålls samman och inte lever sitt eget liv.
Huvudanledningen till att jag vill klippa mig är ändå att mitt hår är så otroligt slitet. Den sista DECIMETERN av håret är helt förstörd. Lika bra att klippa av skiten och börja om då. Jag passar ändå jättebra i kortare hår!
♦ Jag har fått mina betyg såklart. Här har ni dem:
Bild: MVG
Biologi: MVG
Engelska: VG
Fysik: VG
Geografi: VG
Hemkunskap: MVG
Historia: MVG
Idrott och hälsa: VG
Kemi: VG
Matematik: MVG
Franska: MVG
Musik: MVG
Religionskunskap: MVG
Samhällskunskap: VG
Slöjd: G
Svenska: VG
Teknik: VG
Onödigt dum...
Min bästa vän hade teaterpremiär igår kväll, och jag hade typ sagt att jag kanske skulle komma. Eller, jag sa i alla fall att jag vill komma.
Men jag gick inte. Och hon är väldigt besviken på mig...
Det sämsta är att jag inte hade någon anledning att inte gå? Jag ville det och jag hade tid! Så varför gick jag inte?
Jag var för lat. FÖR LAT! Fattar ni hur jävla dumt det är? Jag orkade inte besvära mig med att gå ner till stan och betala 40 spänn? Helt sinnessjukt ju. Vad är jag för vän egentligen?
Jag vet att hon hade gått om rollerna varit ombytta!
Hon hade gått även om hon hade prov dagen efter. Hon hade gått även om det kostade 100 spänn. Hon hade gått även om det var 3 mil härifrån (okej, kanske inte bokstavligen GÅTT, men ni fattar poängen).
Men nu var det jag. Och jag hade inte prov, det kostade 40 spänn och det ligger en kilometer härifrån. Max.
Det räckte ändå inte, på grund av egotrippade mig... :/
Men jag gick inte. Och hon är väldigt besviken på mig...
Det sämsta är att jag inte hade någon anledning att inte gå? Jag ville det och jag hade tid! Så varför gick jag inte?
Jag var för lat. FÖR LAT! Fattar ni hur jävla dumt det är? Jag orkade inte besvära mig med att gå ner till stan och betala 40 spänn? Helt sinnessjukt ju. Vad är jag för vän egentligen?
Jag vet att hon hade gått om rollerna varit ombytta!
Hon hade gått även om hon hade prov dagen efter. Hon hade gått även om det kostade 100 spänn. Hon hade gått även om det var 3 mil härifrån (okej, kanske inte bokstavligen GÅTT, men ni fattar poängen).
Men nu var det jag. Och jag hade inte prov, det kostade 40 spänn och det ligger en kilometer härifrån. Max.
Det räckte ändå inte, på grund av egotrippade mig... :/
Paranormal Activity 2
I kväll ska jag sova hos A :)
Vi ska kolla på Paranormal Activity 2 :s hahaha vi kommer dö :)
Vi sitter alltid och gnyr, blundar och håller varandra i händerna när vi kollar skräck haha :D
Nu ska jag ta ett bad, sedan äta och sedan dra iväg :)
Vi ska kolla på Paranormal Activity 2 :s hahaha vi kommer dö :)
Vi sitter alltid och gnyr, blundar och håller varandra i händerna när vi kollar skräck haha :D
Nu ska jag ta ett bad, sedan äta och sedan dra iväg :)
Jag hatar min dator
Min dator vill inte samarbeta!
Jag har faktiskt en design att göra, och Photoshop är mer än dubbelt så långsamt som det brukar vara! Det står att det inte går att spara ett dokument för att diskutrymmet är fullt! Men jag tror inte jag har haft såhär lite grejer på datorn sedan... väldigt länge sedan! :(
Jag rensade ut skitmycket för två månader sedan och det har funkat bra ända tills nu då. ASSÅ JAG FATTAR INTE VAD SOM ÄR FEL?
Haha som tur är så ska vi få macbooks från skolan nästa termin. Då slipper jag den här rishögen till dator haha.
Men jag kommer nog att sakna honom lite...
Jag fick den av lite släktingar på pappas sida och pappa när jag fyllde fjorton. Det var väl inte jättelänge sen? Nästan två år?
Den borde inte dö av ålderdom än :o
Men det värsta är det där att den säger att den har för lite minne fast jag har tagit bort hur mycket grejer som helst!
ÅH JAG BLIR SÅ SUUUUUUUUUR.
Jag har faktiskt en design att göra, och Photoshop är mer än dubbelt så långsamt som det brukar vara! Det står att det inte går att spara ett dokument för att diskutrymmet är fullt! Men jag tror inte jag har haft såhär lite grejer på datorn sedan... väldigt länge sedan! :(
Jag rensade ut skitmycket för två månader sedan och det har funkat bra ända tills nu då. ASSÅ JAG FATTAR INTE VAD SOM ÄR FEL?
Haha som tur är så ska vi få macbooks från skolan nästa termin. Då slipper jag den här rishögen till dator haha.
Men jag kommer nog att sakna honom lite...
Jag fick den av lite släktingar på pappas sida och pappa när jag fyllde fjorton. Det var väl inte jättelänge sen? Nästan två år?
Den borde inte dö av ålderdom än :o
Men det värsta är det där att den säger att den har för lite minne fast jag har tagit bort hur mycket grejer som helst!
ÅH JAG BLIR SÅ SUUUUUUUUUR.
Finnar
Jag har höstlov och SO-provet gick faktiskt riktigt bra :)
Nu till en mer negativ grej. Jag HATAR finnar! Och då menar jag inte människor från Finland, utan den andra sorten. Ni vet den röda, feta, äckliga sorten?! Grejen är att jag inte hade så mycket finnar alls innan jag började använda foundation varje dag. Det började jag med typ för lite mindre än ett år sedan. Jag döljde liksom finnarna med smink - och jag fick mer finnar av att sminka mig. Svårt dilemma alltså. I somras sminkade jag mig typ tio gånger på hela sommaren sammanlagt och då försvann ju finnarna i och med det. Plus att solen hjälpte till på vägen. Lagom till skolstart var jag sommarbrun och hyn var fräsch. Men då fick jag såklart för mig att börja sminka mig igen. Och då gick det åt helvete igen på en gång, haha. Nu sminkar jag mig inte ens varje dag i skolan vilket jag är ganska stolt över att jag kan. Det känns naturligt och fräscht, men jag kan inte säga att jag får MINDRE finnar av det nu!? Och då undrar jag: VARFÖR?
Borde inte finnarna försvinna nu när jag inte sminkar mig? Alltså, jag sminkar mig ibland till skolan med mascara och kajal, men ingenting på hyn. Foundation eller puder, samt rouge använder jag bara när det är något speciellt och främst när jag ska fotograferas.
Men jag skulle så fruktansvärt gärna vilja kunna fotograferas utan att behöva ett tjockt lager smink i ansiktet eller två timmars redigering för att bilderna ska bli bra? Fattar ni hur irriterande det är?
Dessutom känns det som att ingen annan har det här problemet! Det verkar som att alla helt naturligt (och även fastän de sminkar sig) har helt slät och fin hy.
Har någon av er problem med hyn? Vet ni något att göra åt saken? För tillfället använder jag inga produkter mot acne, för jag upplever att de bara gör saken värre i 9 av 10 fall. Men som sagt så kanske ni har några tips på grejer att använda?
I så fall skulle jag vara mer än tacksam om ni lämnade en liten kommentar där nere :)
Nu till en mer negativ grej. Jag HATAR finnar! Och då menar jag inte människor från Finland, utan den andra sorten. Ni vet den röda, feta, äckliga sorten?! Grejen är att jag inte hade så mycket finnar alls innan jag började använda foundation varje dag. Det började jag med typ för lite mindre än ett år sedan. Jag döljde liksom finnarna med smink - och jag fick mer finnar av att sminka mig. Svårt dilemma alltså. I somras sminkade jag mig typ tio gånger på hela sommaren sammanlagt och då försvann ju finnarna i och med det. Plus att solen hjälpte till på vägen. Lagom till skolstart var jag sommarbrun och hyn var fräsch. Men då fick jag såklart för mig att börja sminka mig igen. Och då gick det åt helvete igen på en gång, haha. Nu sminkar jag mig inte ens varje dag i skolan vilket jag är ganska stolt över att jag kan. Det känns naturligt och fräscht, men jag kan inte säga att jag får MINDRE finnar av det nu!? Och då undrar jag: VARFÖR?
Borde inte finnarna försvinna nu när jag inte sminkar mig? Alltså, jag sminkar mig ibland till skolan med mascara och kajal, men ingenting på hyn. Foundation eller puder, samt rouge använder jag bara när det är något speciellt och främst när jag ska fotograferas.
Men jag skulle så fruktansvärt gärna vilja kunna fotograferas utan att behöva ett tjockt lager smink i ansiktet eller två timmars redigering för att bilderna ska bli bra? Fattar ni hur irriterande det är?
Dessutom känns det som att ingen annan har det här problemet! Det verkar som att alla helt naturligt (och även fastän de sminkar sig) har helt slät och fin hy.
Har någon av er problem med hyn? Vet ni något att göra åt saken? För tillfället använder jag inga produkter mot acne, för jag upplever att de bara gör saken värre i 9 av 10 fall. Men som sagt så kanske ni har några tips på grejer att använda?
I så fall skulle jag vara mer än tacksam om ni lämnade en liten kommentar där nere :)
Tjej på dansen
Det går en tjej på min dans. Eller, det går flera tjejer på min dans, men nu utesluter vi dom och fokuserar på just den här tjejen som jag ska skriva om.
Jag vet inte vad hon heter. Hon är ganska osocial...
Jag satt på samma bänk som henne igår utanför danslokalen, och ingen av oss sa något.
Hon är duktig på hiphop. Jag vet inte hur det är med ragga, jag tror att hon är lite sämre på det.
Hon brukar ha en stor mörkgrön t-shirt, svarta mjukisbyxor och sitt blonda, raka hår uppsatt i en hästsvans.
Jag vill lära känna henne. Varje gång vi dansar (ALORS ON DANSE NANA NANA NANA haha skoja) så ser hon bekymrad ut efteråt? Fast hon är jätteduktig?
Undrar hur hon är som person...
Jag vet inte vad hon heter. Hon är ganska osocial...
Jag satt på samma bänk som henne igår utanför danslokalen, och ingen av oss sa något.
Hon är duktig på hiphop. Jag vet inte hur det är med ragga, jag tror att hon är lite sämre på det.
Hon brukar ha en stor mörkgrön t-shirt, svarta mjukisbyxor och sitt blonda, raka hår uppsatt i en hästsvans.
Jag vill lära känna henne. Varje gång vi dansar (ALORS ON DANSE NANA NANA NANA haha skoja) så ser hon bekymrad ut efteråt? Fast hon är jätteduktig?
Undrar hur hon är som person...
Hänt mycket!
Oj oj vad det har hänt saker idag :)
Jag har egentligen inte alls tid att blogga, för jag måste:
1. Stretcha.
2. Duscha.
3. Äta något.
4. Ta bort sminket.
5. Borsta tänderna.
6. Plugga.
7. Sova.
Hehe :$
Men jag lovade ju ett inlägg om dagen så ;)
Idag hade jag cellouppspelning. Det gick hyfsat bra :) Fast mamma sa att jag var dålig på att ta emot applåder :( Och det var jag också men det var inte kul att höra, haha.
Jag gick bara på en av danserna idag för att hinna med att plugga till ett prov som jag har imorgon :)
NU MÅSTE JAG GÖRA ALLT PÅ LISTAN! :)
Komisk grej
Idag när jag gick hem från min cellolektion så mötte jag en kille som jag kände igen jättemycket. Jag fick såklart för mig att jag kände honom och utbrast: "Hej hej!".
Han kollade konstigt på mig och mumlade nåt ohörbart.
Min kompis som gillar mig (ni vet han jag kallade för Gunnar?) känner den där killen och jag hade sett bilder på honom på facebook och så. Det var därför jag kände igen honom så bra.
Men så fort jag kom på vem det var började jag ASGARVA! Sen drog jag därifrån, haha ;)
Jag kommer att kalla "Gunnar" för C nu, för hans riktiga namn börjar på det :D
Han kollade konstigt på mig och mumlade nåt ohörbart.
Min kompis som gillar mig (ni vet han jag kallade för Gunnar?) känner den där killen och jag hade sett bilder på honom på facebook och så. Det var därför jag kände igen honom så bra.
Men så fort jag kom på vem det var började jag ASGARVA! Sen drog jag därifrån, haha ;)
Jag kommer att kalla "Gunnar" för C nu, för hans riktiga namn börjar på det :D
