STSC

Jag känner mig rik.
Alltså inte rik på pengar (eller jo, det också förresten), utan rik på liv och färg. Allt känns så bra! Jag har tulpaner från min sextonårsdag på databordet och har fått massa presentkort och pengar, plus en HTC-telefon av pappa och en MacBook från skolan! ♥
Den är så liten och fin, och vit.
Mitt liv känns lyckat.

Idag var jag på Öppet Hus på en skola här i närheten (vill inte säga vad den heter och därmed riskera att avslöja var jag bor). Det kändes väldigt bra faktiskt. Jag vill gå Estet - Musik. År 2 kan jag välja till musikalprofil också och alltså få både dansa, sjunga och agera. Plus att mitt individuella val kan vara franska! Perfekt.

Igår bestämde jag och CK på riktigt att vi bara skulle vara vänner. Jag skulle egentligen ha sovit hos honom, men jag berättade då att jag inte ville såra honom så mycket igen som jag gjorde förra gången. Och här kommer en sjuk sak:
Jag berättade för C om mig och CK. Gissa hur C reagerade när jag berättat allt jag gjort med CK?
Han blev svartsjuk! Jag trodde verkligen att hans känslor för mig var över. Att han tålde att höra mig prata om andra killar efter så lång tid. Men tydligen så hade han hela tiden haft "småkänslor för mig", som han själv uttryckte det. Jag blev verkligen förvånad.
Han sa: "Vad är jag för dig?" när jag var klar med min långa berättelse om CK. Jag ba: "Vad du är för mig?". Han ba: "Ja."
Helt strikt, utan hjärta eller smiley. Jag sa att han betydde jättemycket för mig och att han var speciell och att jag älskade honom som vän och just för att han bara är en vän. Han undrade då: "Är det bara ord?".
Fattar ni hur sårad jag blev? Det skrev jag till honom då också. Att jag blev sårad. Då sa han att det var han som var sårad. Det är väldigt svårt att förklara, men vi är så speciella. Vi har typ listor på vad vi ska göra tillsammans och lite andra sjuka saker. Han sa att det han alltid drömt om att göra med mig, det har nu CK redan gjort liksom. Han kände igen sig i CK, han kände sig bara sämre än honom.
Jag berättade för A om detta, och hon sa att hon förstod C. Jag sa att jag också gjorde det, men hon typ: "Ja, men jag förstår verkligen, verkligen hur han tänker!".
Sedan skrev hon det här till mig:

"Du är som en fjäril, du kommer där och man blir alldeles hypnoserad av din skönhet, man försöker fånga dig och man kanske lyckas, men alla lyckas inte. Man måste vara lika duktig som mig för att göra det. Sedan när man har fångat dig så vill de flesta inte skada dig så de är väldigt rädd om dig (inte jag, eller jo men inte lika haha) Men man kan inte behålla en fjäril för all framtid, man måste släppa dig. Låta dig ge glädje till andra människor i världen. Har man tur så kommer du fortsätta komma till en :) <3"

Fattar ni hur fint det var eller?! Jag började fan böla. Tårarna rann nerför kinderna och jag tänkte på att det verkligen låg något i hennes text. Jag sprider väldigt mycket kärlek och glädje omkring mig, men jag vill alltid vidare till något nytt. Som en fjäril flyger från blomma till blomma.

Igår var jag med C. Alltså INTE CK. Nu menar jag C, som är min själsfrände och som en bror för mig. Vi hade ju glidit isär en fet bit under de senaste veckorna. Innan jag träffade honom igår var senaste gången första advent. I vilket fall så är vi såna där vänner som kan träffas efter hur lång tid som helst och ta vid där vi slutade gången innan. Pinsam tystnad uppstår aldrig mellan oss. Vi är samma skrot och korn. Vi tillhör samma värld.
Han är den enda kompisen jag har som verkligen uppskattar musik lika mycket som jag, kanske till och med mer. Vi sjunger/spelar/spelar in saker jämt. Eller så ligger vi bara och pratar om djupa saker (misstolka inte). Jag kan säga allt till honom.
Det är som att ett hål jag hade inom mig nu har täppts igen. Jag har mist honom en gång - jag släpper honom inte igen. ♥