STSC

Imorgon ska jag gå till skolan. Eller på onsdag.
Jag vill liksom inte gå dit och sedan helt plötsligt börja må dåligt igen (man vet ju aldrig eftersom det växlar så mycket) men det blir säkert bara svårare att gå dit ju längre man väntar.
Jag kom på att jag inte har snackat/umgåtts med andra än min familj sedan i torsdags! Mamma, Pappa, P & S är de enda jag varit med.
Imorgon ska vi i alla fall plocka ur skåpen, så det vore ju bra om jag var där då, haha.

Min mentor ringde för några dagar sedan vid nio på kvällen och ville prata med mig.
"Du som har så bra betyg" var en av de första grejerna hon kläckte ur sig.
Ja... så himla konstigt är det väl inte att de som är amibitiösa och har bra betyg blir stressade istället för de som inte bryr sig om skolan? Det finns väl en anledning till att jag blev stressad och lite sjuk. Och den är inte att jag åt för mycket nybakta baguetter i tisdags.
Nu låter jag som en sur liten bitch igen.
Jag tycker om min mentor, det är inte det. Det kändes faktiskt mycket bättre efter att vi pratat och jag hade fått lite stöd från henne.