STSC

Jag och C har en väldigt-nära-vänner-nästan-kärlek-period. Vi umgås flera dagar i veckan och smsar 24/7 samt pratar i telefon på kvällarna/nätterna. När vi träffas är C lugn och glad. Han utstrålar ingen som helst oro. När vi däremot inte är med varandra får han en känsla av att jag kommer att "lämna" honom. Det är för att jag har sagt att jag inte kan lova att vi är vänner hela livet. Det kan man ju inte lova liksom? Han behöver tydligen få höra det för att slappna av... Men jag förstår inte varför han inte bara kan leva i nuet och ge fan i vad som händer om ett år? Måste han bry sig om vi känner varandra eller inte när jag går på gymnasiet? Vi får väl SE vad som händer liksom! Han är förresten inte bara orolig. Han är fan rädd. För honom är jag "det bästa i ens liv", som han själv uttryckte det alldeles nyss på sms. För mig är han en av mina två bästa vänner. Okej, vi har något speciellt. Det har vi alltid haft... Men varför måste vi hålla på och tänka på det och försöka reda ut det? Vi kan väl bara chilla och göra roliga saker? Inte tänka på hur livet kommer att te sig när vi är tjugo! Det tar man väl då. Vi har ju för fan inte känt varandra i ett år än, och vi har redan tappat kontakten en gång. Han vill ha mig som... mer. Jag är den underbaraste människan han någonsin träffat och någonsin kommer att träffa, säger han. Jag tror honom. Jag tror på att han tycker det alltså. Men tänk då när han blir vuxen och ska gifta sig. Tror han inte att den tjejen kommer att vara mer underbar än vad jag är? För det måste hon ju vara. Man kan ju inte gifta sig med en person om det finns någon annan som man hellre skulle gifta sig med. Nu skulle man ju kunna tänka sig att det var mig han ville dela sitt liv med på det sättet, men det är det inte, för han är inte kär i mig. SÄGER han. Alla tycker att det verkar som att han är det. Om man tittar på kroppsspråket. Det är ändå 70% av en människas kommunikation. Om inte han hade svarat direkt nej på den frågan, så hade jag trott att han var kär i mig. För är han inte det - då är han typ... besatt. Att jag träffar C så mycket begränsar mig från att träffa andra killar. Jag vill ju träffa andra killar, för jag vill bli kär och ha förhållanden och så vidare. Med C är det ju inte på det viset. Jag får väl se vad som händer...