STSC

Jag är alltid så fundersam nu för tiden. Varenda människa jag möter studerar jag noga. Varje dröm jag har går jag till botten med. Varje känsla grubblar jag över i flera dagar. Och så vidare...

Mitt enda mål i livet är att bli lycklig. Det betyder inte att jag inte är lycklig just nu, bara att jag alltid vill vara det. Jag vet inte om jag är lycklig. Det växlar från dag till dag. Jag älskar mig själv, men ibland tvivlar jag på livet och mina positiva sidor.

Om jag lyssnar på speciell musik blir jag lyckligare än om jag lyssnar på annan. Just för stunden. Det känns som att jag vill göra en film om alla mina funderingar och mitt liv. Det jag lärt mig vill jag förmedla till andra. Allt det jag tänkt på. Tänk, att om jag har så mycket att fundera på nu när jag är 16, vad ska jag då ta mig till när jag är 83?

Det hjälper alltid att skriva. Jag vill skriva av mig. Det var ett tag sedan jag bara "var" och fokuserade mig på det jag skulle göra. Jag håller alltid på och tänker nu. Det känns så konstigt, men samtidigt så rätt. Vet inte när det kommer att gå över. Vuxna säger att det hör till ungdomen. Att filosofera och spekulera över livet, döden, kärleken och hatet.

När jag känner mig som lyckligast är nog när jag är älskad och älskar. När jag skrattar och känner mig vacker. När jag musicerar. När jag dansar. Ser mig själv i spegeln och förstår en del av mig själv.

En enda människa i världen kommer för alltid att finnas med mig. Och det är jag.

Jag måste älska mig och förstå att jag är underbar, för att kunna älska andra och livet.