Min politiska åsikt
Moderaterna: Jag riktigt ryser inombords av att höra namnet på dem. Det låter som soldater som struttar in i ledningen och förstör allt som har med gemenskap att göra. Mörkt, mörkt blått. Jag tänker på dem som "onda". Och vad gäller Fredrik Reinfeldt har jag självklart norpat åt mig en sån här:
Folkpartiet: Egentligen tycker jag inget speciellt om dem. Jag tycker inte likadant som dem heller, i och för sig, men de är ju trots allt med i alliansen, så de hamnar väl på minus i alla fall, haha.
Centerpariet: Det blåa alternativet till Miljöpartiet antar jag? Vet inte så mycket om dem, men på ett test jag gjorde här om dagen var det ett av partierna jag tyckte minst lika som.
Kristdemokraterna: De är ju så typiska konservativa man kan bli. Jag gillar inte all den här jesus-skiten, men att de värnar om familjen är ju helt okej. Däremot att de vill ha svenska soldater utomlands är jag helt emot. Det är ju sjukt.
Socialdemokraterna: Det blåaste partiet av de röd-gröna tycker jag att de har blivit på senare dar. Det här är också ett av partierna jag tyckte minst lika som på det där testet. Så jag antar att jag inte tycker särskilt mycket som dom. Mona Sahlin verkar lite svag som ledare.
Vänsterpartiet: Det här är bra. Jag tycker likadant som dom på många frågor, men på vissa tycker jag helt olikt. Men man är ju olika. Om jag hade rösträtt skulle jag rösta på dom i alla fall. Lars Ohly är riktigt bra!
Miljöpartiet: Det här var det partiet jag tyckte mest som på testet. Men jag tycker inte om att de vill höja bensinpriserna och är inte så jättemycket för miljö personligen tyvärr. Så det skulle ändå bli vänsterpartiet tror jag. Fast det är möjligt att jag skulle rösta på Miljöpartiet också.
Så! Det är vad jag tycker!
Vad tycker ni? :)
Pappa
De var tillsammans i ett år ungefär.
Jag tycker lite synd om pappa, för han är så ensam liksom. Ingen kvinna nu, inga barn (då menar jag: inga barn som bor hos honom), ingen hund, fler och fler av hans vänner flyttar...
Fast på ett sätt är det han själv som har valt att bete sig elakt så att allt detta har hänt.
Utåt sett är han en snäll och trevlig man, som bryr sig om sin familj och är artig mot alla.
Men innerst inne är han en osäker liten själ som gått igenom svåra saker.
Han första fru dog i bröstcancer. Då blev han deprimerad och ville ta livet av sig. Och så drack han.
Men nu är han okej. Antar jag?
Hans barndom var nog inte heller så lätt. Han var enda pojken i syskonskaran på fyra syskon. Farfar satt i rullstol även på den tiden på grund av polio, så pappa fick sköta alla "mansgöror" i hemmet själv som det var på den tiden. Det var nog rätt hårt.
För ett år sedan flyttade jag till mamma. Min lillebror har precis flyttat hit på heltid.
Jag minns tiden när jag och han bodde hos pappa varannan vecka.
Han var nästan aldrig hemma, och när han väl var hemma klagade han mest.
Det var alltid dålig stämning.
Så är det oftast när vi träffas nu för tiden också.
Jag och pappa kan umgås i max 2 timmar utan att bli osams eller irriterade på varandra. Därför tycker jag att det är bra att jag bara är hos honom varannan helg.
Ni vet när någon misshandlar?
Tänk er att han gör det, fast psykiskt.
Okej, inte riktigt så hemsk är det väl.
Men han kan liksom säga åt mig att dra åt helvete och han frågar ibland om jag är dum i huvet.
Inte för att jag bryr mig.
Jag tycker det är lite faschinerande faktiskt. Jag skulle ju aldrig ta åt mig av något sånt, för jag vet att det är han som har problem.
Men ändå.
Pervers händelse
När mamma fyllde år hade vi en stor fest med hela släkten. En av mina mostrars man (de är nu skilda) blev väldigt full.
Han följde med in på hennes rum fast hans fru/min moster sov i ett rum i samma hus.
Han började ta på mamma och berättade hur kåt han var och att han brukade fantisera om henne osv.
När hon började avvisa honom tog han i fysiskt.
Han tvingade henne att visa sig naken för honom.
Fast inget mer.
Men ändå.
Haha. Min moster vet inte ens om detta.
Inte för att ni bryr er så mycket, men det var en liten kul/konstig/äcklig grej för mig eftersom jag känner personerna det handlar om, haha :)
Själsfrände? O.o
Alltså.
Detta går mig på nerverna!
Jag var lite kär i den där killen, men det är över nu :)
Men det där jag sa om att killar alltid tror att det är mer än vänskap man vill ha, ni vet?
Det finns en till sån i mitt liv nu, haha.
Han är också 96:a faktiskt :O
Fast han är jävligt mycket mognare kan jag säga! Han beter sig som typ 95:a minst.
Han håller också på med musik och är jätteduktig på att spela gitarr och sjunga. Eller inte JÄTTEDUKTIG på att sjunga. Jag är bättre, men jag menar att han är så BRA på scen liksom. Och med publiken alltså.
Fett bäst.
Vi är sjukt lika! :o
Det är det som är så himla coolt.
I natt pratade vi i telefon i 4,5 timmar. Rekord för båda oss :)
Jag somnade typ halv fem, haha x)
Inte bra.
Men vi kan liksom snacka om allt typ :o
Har hört att han flirtar med mig från hans kompis.
Jag vill inte vara mer än vän med honom tror jag. Jag är ganska säker på det.
Min bästa tjejkompis har alltid trott på mig när jag sagt det, men nu börjar till och med hon tveka!
Det känns sådär. Fast jag skulle nog reagera likadant om hon hade en killkompis som hon snackade med 90% av dygnet också.
Jag vet inte varför det känns så bra att prata med honom. Det bara gör det liksom.
Jag tycker jättemycket om honom, men jag skulle ju inte bli ATTRAHERAD av honom. Det är en annan grej liksom.
Det som känns lite halvsurt är också att han förmodligen gillar gillar mig.
Det känns både bra och dåligt när jag tänker efter.
Jag vill inte såra honom. Det är det sista jag vill.
Det är därför jag låtsas att jag inte fattar att han gillar mig.
Jag låtsas att jag tror att han är helt säker på att vi bara är vänner och alltid kommer vara det fastän jag vet att han vill något annat.
Gud, nu fick jag verkligen skriva av mig. Skönt.
