Min bästa vän
Min själsfrände ni vet? Musik-killen som är kär i mig?
Jag älskar honom.
Fast inte på samma sätt som han älskar mig.
Han är nog min bästa vän. Faktiskt.
Han känner mig bättre än mina tjejkompisar på många sätt och vi kan prata om nästan allt.
Jag skulle aldrig våga berätta för min bästa tjejkompis att han är min bästa vän, för då skulle jag såra henne. Jag har liksom känt honom i en månad typ.
Eller egentligen snart ett år, men såhär intensivt i en månad.
Ibland tror jag att det bara är en tillfällighet, att vi snart kommer att glida isär.
Men just nu känns det som att det är han och jag. Vi. Oss.
På ett konstigt sätt.
Jag är inte kär... Nej.
Även om det är många som tror det.
Men jag behöver honom. Hårt.
Det jag är rädd för är att när han slutar vara kär i mig kanske han inte kommer vilja vara med mig mer.
Jag vill att han ska känna likadant för mig som jag känner för honom... Men det gör han inte. Han känner ju MER. Och det är så svårt att förklara, men... jag vill att vi ska ha varandra.
